Förlorade?

Är vi förlorade? Eller går detta att rädda? Jag är så rädd att allt kommer försvinna som en vind bara, vill inte det. Jag vet att jag varit dum som inte varit lugn och snäll men när jag inte vet hur jag ska göra eller bete mej blir jag arg. Känns bara som jag skriver och skriver men hur ska jag annars kunna säga till dej hur jag mår, hur jag känner när du inte låter mej hjälpa dej? Vill inte bråka! Jag vill bara att vi ska kunna prata med varandra, som det en gång var...då vi sa allt! Jag saknar dej och mej, vi två! Saknar att kunna sitta en dag i stan och bara dricka kaffe och prata om allt och ingenting.

Jag saknar det bara men tider förändras och människor likaså, vi med, ibland kanske man bara ska acceptera det...!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0